Montessori

mariaMaria Montessori utvecklade arbetsmaterial för att kunna möta barns behov för aktivitet och stimulans. Det finns material för både praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar. Materialet innehåller saker som tränar allt från matematiskt och logiskt tänkande till saker som tränar syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Materialet finns i ett exemplar och det gör att barnen lär sig att ta hänsyn till varandra, är ett visst arbetsmaterial upptaget får man vänta på sin tur eller samarbeta. Vardagliga sysselsättningar som att duka, torka av bordet eller vattna blommorna ger en god grund och förankring i det verkliga livet. Allt material har sin plats i rummet och det barn som har använt materialet har ansvar för att det kommer på plats igen. Materialet är inte det viktigaste i det pedagogiska arbetet men en god hjälp.

”Hjälp mig göra det själv”, är en montessoritanke som grundar sig på det faktum att ingen kan lära någon annan något. Varje individ behöver hjälp till att lära sig saker, men själva inlärningen måste var och en klara själv. I en montessorigrupp är lärarens uppgift inte främst att förmedla kunskap utan snarare att observera barnen och att vara lyhörd och uppmärksam på varje barns utveckling. Därigenom ska läraren kunna ge den stimulans som motsvarar varje barns mognad och intresse. Läraren berättar, beskriver, orienterar och klarlägger, visar var kunskap finns att hämta och visar hur materielen ska användas för att ge en meningsfull inlärning. Sedan skall barnet få tid till att arbeta ostört med sin uppgift.

På en montessoriförskola är miljön anpassad till barnen allt material finns i barnhöjd, så att varje barn själv ska kunna välja vad som intresserar honom/henne just nu. Genom lek och stimulans får barnen utlopp för fantasi och svar på nyfikna frågor. Genom att inte hjälpa barnen i tid och otid, utan låta dem experimentera fritt, känna sig fram och öva in olika områden, kan barnen följa sin naturliga utveckling. Man tar helt enkelt vara på barnets inneboende resurser genom rätt miljö och stimulans. Barn kan och vill lära betydligt mer än vi vuxna tror, och behöver stimulans inom alla områden för att utveckla hela sin personlighet.

Montessori på grundskolan bygger på självständighet, hänsyn, samarbete och frihet. Gör du ett besök i en montessoriklass möter du en miljö utan traditionella skolbänkar, kateder och utan ett fast schema. Istället ser du arbetsmaterial på hyllor i barnvänlig höjd och barn i olika åldrar som arbetar med något. Barnen arbetar ensamma, två och två eller i grupp, de sitter vid arbetsbord eller på golvet. Precis som på förskolan väljer de själva sin sysselsättning. Friheten att få handla självständigt, på eget initiativ, innebär att barnen ägnar sig åt sina uppgifter så länge de har lust. Ett barn kan koncentrera sig på ett ämne en hel dag eller en hel vecka, barnet får del i att ha ansvar för att alla ämnen täcks in. Läraren har själv klart det överordnade ansvaret men har samma roll som på förskolan dvs. mera en handledare än en lärare.

Montessoris frihet i fostran är inte det samma som frihet från fostran. I en montessorigrupp känner barnen att de arbetar för sin egen skull och inte för lärarens. Känslan av att lyckas med ett jobb, som man själv har valt skapar naturlig arbetsglädje och uppmuntran. När barnen får ägna sig åt det ämne som intresserar dem mest för tillfället, blir disciplinproblemen små. När barnen får jobba i egen takt, minskar risken för konkurrens och tävlingsmentalitet.

Källa: Montessoritidningen nr 3, 1994